Sittande i poolbaren fick jag genom att observera bartendern lär mig med vilken känsla en Caipirinha ska skapas – hur sockret och limen omsorgsfullt ska blandas innan Cachaça och is tillsätts, mixas ihop och serveras. En svensk bartender slänger ihop fyra Caipirinha på samma tid som en brasiliansk skapar en.

Av alla Caipirinha jag drack i Brasilien såg jag ingen som inte gjordes på Pitú Cachaça, så var det någon sorts alkohol jag borde ha tagit med mig hem så var det en flaska Pitú Cachaça.

Det var därför med glädje som jag såg att Systembolaget säljer Pitú Cachaça. Så idag beställde jag en flaska som kommer att vara i min hand på måndag.

Så på måndag kommer jag att blanda:

Det tar väl några försök innan man får till den perfekta mixen, men lite får man offra för konsten och möjligheten till att avnjuta en lagom sur, kall och söt drink.

För många är nog EU-valet något som känns svårt och avlägset men å andra sidan så har det aldrig varit lättare än idag att ta reda på information om vad kandidaterna står för. Förutom att alla partier har hemsidor så har de flesta dagstidningar sammanfattande artiklar om vad de olika partierna tycker i aktuella frågor. Det finns även tester där man svarar på ett antal frågor och hur viktiga man tycker att de är för att sedan presenteras en %-sats på hur nära de kandiderade partierna ens åsikter ligger.

Därefter är det rätt mycket lättare att undersöka de partier som ligger närmast och kanske t.o.m. hitta en kandidat som delar ens åsikter.

Bara med detta i å tanke så tycker jag att man borde gå och rösta.

Därutöver finns också några, enligt mig, grundläggande sanningar:

Så uppfyll din medborgerliga skyldighet att utnyttja din medborgerliga rättighet med att gå och rösta!

Ett par år tillbaka i tiden var kommentarerna vid tandläkarbesöken inte av den positiva karaktären, utan mer förmaningar om att använda tandtråd m.m. Intervallet mellan återbesöken Ändrades t.o.m. från var 18:e månad till en gång om året.

För två jular sedan skedde så en förändring, som jag då inte förstod innebörden av – min bror gav mig en elektrisk tandborste i julklapp. Uppskattade självfallet julklappen men tänkte nog att det var lite lyxigt och onödigt med en elektrisk tandborste.

Vid nästkommande tandläkarbesök började dock en insikt komma tillstånd. Denna gång kommenterade tandsköterskan att “detta ser bra ut”.

Och så i veckan efter årets besök så var min tandläkare så nöjd med mig att jag nu är tillbaka på ett 18 månaders intervall. Detta, enligt min åsikt, tack vare en väl vald julklapp.

Tack brorsan.

Här kommer två boktips som (nästan) garanterat gör din bilder bättre. Båda böckerna Är skrivna av Scott Kelby. Scott är en stor auktoritet i Photoshop kretsar och har skrivit närmare 40 böcker om bildhantering o. dyl. Hans böcker har en mycket rak och något skämtsam framtoning. Inte så mycket om varför man ska göra på ett visst sätt eller varför det fungerar, utan mer gör så här så blir det bra, i.a.f. bättre.

Det första boktipset Digitalfotografi – Lär dig yrkesfotografernas hemligheter riktar sig framför allt till dig med en systemkamera, men ger Även värdefulla tips för dig med en kompaktkamera. Här ger Scott tips på hur du ska ta bilden, flera olika grundläggande tips och motivtyper diskuteras.

Skulle du trotts att du följt alla tipsen i första boken inte vara nöjd med bilden så finns det fortfarande hopp med Scotts böcker Photoshop * för digitalfotografer. Där beskriver han hur du räddar eller ger dina bilder det där lilla extra med hjälp av lite efterbearbetning i Photoshop.

Välj bok efter vilken Photoshop version du har:
Photoshop CS2 för digitalfotografer
Photoshop CS3 för digitalfotografer
Photoshop Elements 3 för digitalfotografer
Photoshop Elements 5 för digitalfotografer

Är du fortfarande inte nöjd med dina bilder Är du en person med en stor portion otur, eller så är du bara väldigt kräsen …

Lite insnöad som man är så händer det rätt ofta att jag läser artiklar om Linux och dator nyheter/artiklar i allmänhet. Och kanske är det omedvetna valet av forum som är orsaken till den ofta något subjektiva och positiva bild som oftast ges.

Själv är jag privat nu mer till 90% Linux och 10% Windows användare och mycket nöjd med det. Detta trots att jag har en helt legal version av XP pro vilket inte alltid Är fallet för privat användare.

Ändå känns det bra att använda Ubuntu, mitt val av Linux distribution. Kanske är det tanken på att en gemenskap världen över tillsammans arbetar för att ta fram något som på ett litet sätt bidrar till att föra jordens utveckling framåt. Visst finns det även kommersiella motiv bakom, men för att få del av kakan måste de också bidra till utvecklingen. Och att inte (i.a.f. mer än nödvändigt) bidra till Microsofts världserövringskampanj.

Dock håller jag inte med tidigare nämnda artiklar när det gäller enkelheten att gå från Windows till Linux. Mina egna erfarenheter är att det krävs en del (gärna UNIX) datorvana för att få saker och ting att fungera smidigt. Att komma igång var inget problem, där finns det installationsskivor som sköter om det mesta. Men att sedan anpassa systemet till vad man vill ha ut är däremot inte lika självklart. Att sedan kommunicera med den övriga omgivningen som har Windows som standard kräver lite mer än att själv använda Windows, och i vissa fall inte möjligt ännu, inte vad jag vet eller lyckats få till.

Men vid dessa problem känns det också ännu bättre att använda ett system som bygger på öppenhet och inte på ett som grundar sig på att på olika sätt använda sig av sin dominerande ställning för att få in sin egen properitära och i många fall hemliga lösning till defakto standard. Och på så sätt öka sin dominanta ställning och vinst ännu mer. Då föredrar jag att mer ärligt låta bästa lösning vinna.

Så för min del tar jag gärna lite problem för att dra mitt lilla strå till stacken.

Lite kort; en författare skriver ett filmmanus om ett rån och filmbolaget tackar nej till idén. Senare diskuterar författaren manuset med några vänner på krogen en kväll och blir följande dag uppringd av en man som säger sig överhört samtalet och vilja utföra rånet och erbjuder en plats som “hjärnan” i ligan. Författaren tackade nej till erbjudandet. Nu har emellertid någon utfört rånet så som manuset beskrev! Och författaren avböjer att kommentera huruvida filmens rånare lyckas eller infångas av polisen, med hänvisning till att han/hon hoppas att filmen en dag ska bli av.

Det intressanta är nu om någon annan skriver att filmmanus om rånet. Kan då den ursprungliga författaren hävda att han har rätten till manuset? Författaren till det nya manuset kan i sin tur hävda att han/hon inte plagierat det första manuset utan helt och hållet baserat sin historia på det faktiska rånet.

Och om nu den första författaren hävdar sin rätt till idén erkänner han då inte att det är han/hon som planerat rånet. Vet inte hur det är i Finland men i Sverige är det i alla fall olagligt att ens planera ett rån.

Så vad smäller högst, verkligheten eller fiktionen?

Politiker i USA har ansetts som ett visst föredöme i att de oftast har börjat sin karriär med ett “vanligt” jobb där de visat sin duglighet och kompetens. Detta som en grund för att senare kunna bli val till ett ämbete. Ofta till en lön som inte är i närheten av tidigare inkomst och som politiker inte vara beroende av en karriär inom politiken utan kan stå på egna ben utanför politiken. De gör sin tid för att sedan återgå till sin tidigare professionalitet.

Detta är något som vi också sagt oss vilja ha, en politiker med tidigare erfarenhet och som efter sin tid som politiker tjänar sina egna pengar och inte lever på pensionspengar från riksdag eller regering.

Det hela blir då extra intressant att vår ministern kritiserades för att vara en yrkespolitiker och sakna erfarenhet från yrkeslivet som statsminister i början på 90-talet.

Men är vi nöjda med att ha fått en utrikesminister som har stor erfarenhet av politik, internationellt arbete och affärer? Inte vad det verkar! Nu anklagas samme politiker för att ha arbetslivserfarenhet och vara kompetent nog att tjäna pengar på egen hand.

Det diskuteras också om utrikesministern kan anses som opartisk eftersom han kan tänkas gå tillbaka till ett icke politiskt arbete efter denna andra session i regeringen.

Så frågan är, vad kräver vi och vad vill vi ha?